Östgötapartiet att det ska vara en likvärdig och högkvalitativ verksamhet på samtliga skolor i Linköpings kommun. Linköpingsbor ska ha möjlighet att fritt få välja skola men vi strävar efter en situation där de inte ska behöva känna ett behov av att göra det då samtliga skolor ska ha högsta tänkbara kvalitet. Att detta ska behöva vara en skolpolitisk vision säger en del om hur illa ställt det blivit med svensk skola. Detta var nämligen mer eller mindre en självklarhet i vårt land för 30 år sedan.
Trots detta bedrivs skolpolitiken i kommunen vårdslöst. Samtidigt som man skär ner på den kommunala skolan så låter man islamister och girigbukar bestjäla medborgarna på deras skattepengar och eleverna på deras framtid. Östgötapartiet vill bryta denna trend. Vi vill föra en offensiv skolpolitik för att öka likvärdigheten, kvalitén och ändamålsenligheten i alla kommunens skolor och därmed vända utvecklingen.
Östgötapartiets skolpolitik i punktform:
- Nej till islamistisk skolverksamhet i Linköpings kommun
- Skärpta kvalitetskrav på såväl privata som kommunala skolor
- Skolpengen ska följa med eleven
- Politisk attitydförändring gentemot våra skolor: Låt skolprofessionen göra sitt jobb!
- Mer, inte mindre, resurser och personal till den kommunala skolan
- Kommunen ska ta krafttag för trygghet och studiero
- Särskilda skolformer för de elever som inte klarar av att sköta sig
- Kommunen ska ta krafttag mot skolk och fusk
- Minska onödiga kostnader för skolpolitiker och mellanchefer
- Alla elever ska kunna erbjudas frukost i skolan
Nej till islamistisk skolverksamhet i Linköpings kommun
En framgångsrik skola kan inte ha en agenda som går emot skolväsendets syfte. Trots detta har rikspolitikerna utformat skolpolitiken så att islamistiska friskolor i praktiken ostört kan indoktrinera elever till att ta avstånd från det svenska samhället och dess grundläggande demokratiska värderingar. Med föräldrars välsignelse får barn och unga som redan befinner sig i utanförskap lära sig att undvika umgänge med ickemuslimer, och i synnerhet etniska svenskar, för att inte “försvenskas”.
Genom en tandlös skolinspektion och kommunpolitiska drömmerier har denna typ av samhällsdestruktiva skolverksamhet tillåtits att inte bara fortsätta bedrivas, utan också att expandera på medborgarnas bekostnad.
Linköpings kommun är inte förskonade denna utveckling. Här har man ägnat sig åt könssegregering och indoktrinerande undervisning i islam med hjälp av egyptiska läroböcker. Vidare har man undvikit utbyten med det omkringliggande samhället samt aktivt försvårat myndigheternas insyn i verksamheten. Inte ens kriminellt hanterande av skattebetalarnas skolpeng och brott mot skollagen har hindrat denna skolverksamhet från att få fortsätta bedrivas i vår kommun.
Att detta har fått ske, och fortsätter att ske, är utan tvekan en gigantisk politisk skandal! Det är ironiskt att kommunens politiker har mage att tala om integration och barns rättigheter samtidigt som de låter islamister cementera utanförskapet för särskilt utsatta barn i kommunen. Dessa barn förtjänar ett politiskt styre som åtminstone har ryggraden att kunna garantera att de får samma förutsättningar som alla andra barn i Linköpings kommun.
Vi är kritiskt inställda till religiösa friskolor överlag, men så länge de uppfyller de grundläggande kriterier vi som kommun ställer upp för verksamheten ser vi ingen anledning att ingripa mot dem. Här har det dock skett rejäla övertramp såväl mot den skolstandard vi vill ha i Linköpings kommun som mot idén om att skolan ska fostra solidariska medborgare med demokratiska värderingar. Vi finner inga argument för att låta denna typ av skolor få fortsätta bedriva verksamhet i Linköping och kommer med alla till buds stående medel se till att stänga ner och bannlysa denna typ av skolverksamhet från vår kommun.
Politikernas brist på agerande talar sitt tydliga språk. Det kommer våra åtgärder också göra. Det finns alla möjligheter och anledningar till att agera mot islamistskolorna. Om en kommun vill – då kan den!
Skärpta kvalitetskrav på såväl privata som kommunala skolor
Östgötapartiet är inte enbart kritiskt inställda till privat skolverksamhet. Vi är minst lika kritiska gentemot vår kommunala verksamhet. Om den kommunala skolan hade fungerat som den skulle i Sverige hade inte de privata alternativen kunnat blomstra i den utsträckning de gjort. Det finns därför anledning att inta ett kritiskt perspektiv gentemot såväl kommunala som privata skolor.
Vi sällar oss således varken till vänstern eller högern på området, vi anser att båda sidor i debatten präglas alldeles för mycket av ideologisk dogmatism.
Vänstern vill stänga privata skolor utan tillräcklig hänsyn till konsekvenserna. Även om intentionen kan låta bra i teorin – att ha en likvärdig, offentligt styrd skola – så måste de politiska reformförslagens implementering fungera i praktiken också. Något blir inte bra bara för man vill det. Kommunen har ännu inte tillräcklig kapacitet att kunna ta över samtliga elever från de privata skolverksamheterna, såvida det inte sker successivt och metodiskt under en längre period.
Utöver ordentlig konsekvensanalys saknas även en tillräcklig förståelse för varför föräldrar och elever väljer privata alternativ. Det handlar om oro att kommunala skolverksamheter inte ska kunna ge eleverna en bra skolgång. Om man har för avsikt att stänga privata skolverksamheter så måste man också säkerställa att den kommunala skolan levererar det den ska.
Högerns friskoleförespråkare tycker tvärtom, men är minst lika rabiata i att hålla fast vid sina ideologiska dogmer. Enligt dessa blir skolan nästan automatiskt bättre bara det finns fler alternativ. Deras ansvarslösa ”låt-gå-inställning” gentemot skolan är en av de främsta anledningarna till att diverse avarter kunnat nästla sig in i svenska skolsystemet och sabotera och parasitera om vartannat.
Idén om konkurrensens kvalitetshöjande effekt behöver inte vara fel ute, men då måste skolorna också faktiskt kunna konkurrera på ett sätt som tvingar verksamheterna att vässa sig.
Så är inte fallet idag. De privata alternativen har länge haft en orättvis fördel när det gäller sätten man kunnat marknadsföra sina verksamheter på. Kommunala skolor har inte fått adekvata resurser eller förutsättningar för att kunna bedriva en fullständig marknadsföring. Vi kommer förbättra de kommunala skolornas möjligheter att marknadsföra sig.
Trots friskoleföretags mycket proffsiga reklamkampanjer där guld och gröna skogar utlovats så har alldeles för många av Sveriges elever fått erfara en annan verklighet när de väl börjat sin skolgång. Utöver en eventuell laptop har de även fått uppleva alldeles för många lärarlösa lektioner eller att skolan rent av lagt ner.
PR-kampanjerna som genomförs inför elevernas skolval bör därför kompletteras med att kommunen skickar ut information till samtliga hushåll som berörs av skolvalen. Denna kommunala samhällsinformation ska detaljrikt redogöra för skolornas respektive lärartäthet, budget, tillgång till lokaler och dylikt. Det är viktigt att varje medborgare kan göra ett val på välinformerad grund och inte tvingas välja utifrån vilka som varit skickligast på att marknadsföra sig. Konkurrensen blir mer rättvis och renodlad om medborgare kan fatta välgrundade beslut.
I enlighet med detta kan det också behövas striktare krav på att även de privata skolorna ställer upp med en adekvat redovisning av hur man spenderar medborgarnas skattemedel, något som knappast borde vara för mycket begärt från aktörer som bedriver en seriös skolverksamhet.
Vi vill skärpa kraven för att kunna öppna eller bedriva en skola i kommunen. Vi kommer ställa krav på att skolan har ordentlig matsal, gympasal, tillräckligt antal behöriga lärare och eventuellt andra former av kompletterande elevpersonal som kan behövas för att bedriva en seriös och likvärdig utbildningsverksamhet.
Också kommunens skolor ska avkrävas åtgärder för att skärpa sin kvalitet. Vi kommer dra ner på projekt som inte är direkt relaterade till kärnverksamheten, exempelvis den typ av extrauppgifter som ideologiproducenter inom kommunal förvaltning gillar att ålägga skolpersonal. Det kan röra sig om att skolpersonal tvingas mäta irrelevant information eller att skolan tvingas till att upprätta en ”jämställdhetsintegrerad genderbudget utifrån ett intersektionellt perspektiv”. Vi vill hålla skolan fri från annat än konkret skolverksamhet. Vi kommer även genomföra nedskärningar inom skolans administration och chefskikt, där de främsta åtgärderna kommer riktas mot chefs- och politikertopparna inom den kommunala skolförvaltningen. Mer om detta längre ner i programmet.
Medarbetares åsikter på golvet måste hörsammas i högre grad och den kommunala skolverksamheten måste vara konkurrenskraftig när det kommer till att locka till sig de bästa lärarna. Kommunens skolor måste få mer resurser så att lärarnas och elevernas arbetsvillkor kan förbättras.
Genom Östgötapartiets skolpolitik kommer vi, lugnt och metodiskt, genom naturligt urval och medborgares välinformerade beslut kunna renodla skolverksamheten i kommunen, där de sämre skolorna successivt försvinner till förmån för de bättre.
Skolpengen ska följa med eleven och utgå från de behov som finns
I dagens skolsystem motsvarar varje elev en viss summa skattemedel, så kallad skolpeng. Skolpengen bestäms av kommunen och kommer i formen av ett grundbelopp men också ett tilläggsbelopp om det finns särskilda behov. Skolpengen fördelas till den skolverksamhet som eleven huserar vid.
Östgötapartiet vill förbättra ersättningssystemet på så sätt att vi i högre grad kan garantera att resurserna kommer eleven till del även om eleven ifråga skulle byta skola. Det har nämligen hänt att vissa skolor kunnat locka elever genom skicklig marknadsföring men sedan inte kunnat erbjuda den utbildning som utlovats varmed eleven bytt skola, dock utan att skolpengen följt med.
Det är alltså möjligt att kunna sätta detta i system och på så sätt komma över enorma summor skattemedel ämnade för elevernas utbildning – samtidigt som andra skolor får fler elever att hantera än vad som budgeterats för. Detta problem vill Östgötapartiet komma åt. Vi vill dels stycka upp skolpengen i mindre delar som betalas ut under kortare perioder, dels införa en kontinuerlig och utförlig uppföljning av hur skolpengen används, något som tyvärr saknas i tillräcklig utsträckning.
Vi vill också säkerställa att resurser kommer dit de mest behövs, exempelvis att barn i behov av särskilt stöd också får det stödet. I nuläget är dessvärre skolornas ersättningssystem uppbyggt på ett sätt som gör det svårt att rikta skattemedel dit de behövs.
Detta kommer kräva en justering av kommunens resursfördelningsmodell. Om en kommun försöker tillföra en kommunal skola resurser i form av ökad skolpeng så måste de öka skolpengen också för friskolor som saknar motsvarande behov. För att undvika detta kommer Östgötapartiet arbeta med hyror samt tilläggs- och schablonersättningar för att bättre styra resursfördelningen.
Eftersom vinstdrivande friskolor visat tendenser att inte vilja ta emot elever som har inlärningssvårigheter – förutsatt att de inte medför en extra inkomst till skolan – så kommer vår justering av resursfördelningen att främst komma de kommunala skolorna till del, då de inte nekar elever med behov av särskilt stöd. De friskolor som tagit emot elever med behov av särskilt stöd kommer dock givetvis också få ta del av extra resurser som riktar sig till elever med särskilda behov.
Politisk attitydförändring gentemot våra skolor: Låt skolprofessionen göra sitt jobb!
Skolan ska inte vara en experimentverkstad för klåfingriga politiker, den ska styras av sin profession. Politikers ideologiska dogmatism har i många fall utgjort ett hinder för att möjliggöra för skolpersonal att kunna genomföra önskade och nödvändiga åtgärder. Politikernas primära roll ska, enligt Östgötapartiet, vara att stötta skolpersonalen snarare än att lägga sig i verksamheten på sätt som krånglar till det dagliga arbetet. Vi vill låta lärare och annan skolpersonal göra det de är bra och kunniga inom, det vill säga deras jobb!
Vår vision anges ovan. Vi är angelägna om att höja den samlade kvaliteten i alla skolor i Linköpings kommun och göra dessa skolor likvärdiga i så hög grad som möjligt. Vi vill också stärka skolans möjligheter till att förverkliga en lyckad införlivningsprocess av nyanlända elever eller barn till invandrare.
Visionens genomförande är helt beroende av skolpersonalen, men också att vi från politisk sida har kapacitet att skapa de förutsättningar som krävs. Vår roll som politiker är att finnas till hands för skolpersonalen genom att skapa de ekonomiska och juridiska förutsättningar som behövs.
Mer, inte mindre, resurser och personal till den kommunala skolan
Kommunal skolpolitik bygger ofta på liknande ideologiska drömmerier som förorsakar skrytbyggen och andra politiska jippon. Medan politiker idealiserar vinstdrivande friskolor och vill tvinga på skolor fortbildning i trendande åsikter så tvingas elever och skolpersonal vistas i verkligheten. Där behövs mindre meningslösa dekret från politiker och mer resurser och personal. Mindre påbud om att iscensätta jippon och mer ansvarstagande för att skolan faktiskt fungerar.
Tidigare i Sverige har det funnits en högre grad av homogenitet i synen på barnuppfostran. Förutsättningarna som elever har haft att få en framgångsrik studiegång har generellt varit förhållandevis lika för alla. Detta är inte längre fallet, framför allt till följd av den migrationspolitik som förts. Barn uppfostras idag efter vitt skilda mönster och normer och växer upp under mycket olika förhållanden.
Synen på barnuppfostran är numera splittrad av kulturella skillnader, föräldrar har vitt skilda förutsättningar och synen på skolan som en motor för nationell samhörighet har förlorats. Allt detta ställer nya och högre krav på skolan. Här måste skolan dels kunna vara en samlade punkt och förse varje individ med det som han eller hon inte får med sig hemifrån. Det krävs en pedagogisk beredskap för att kunna möta elever med rätt sorts metod, anpassad efter elevens förutsättningar.
En del elever har exempelvis inte närvarande föräldrar på hemmaplan och får därför svårare att klara sin utbildning jämfört med elever vars föräldrar varje dag sitter och hjälper sina barn med läxorna. Skolan behöver stöttas upp så att dessa elever får den hjälp som de behöver utan att det går ut över andras skolgång.
När samhällsproblemen ökar tycks det finnas en indirekt förväntan från makthavare att lärare ska vara kapabla att, utöver sitt läraryrke, exempelvis också agera socialtjänst, psykolog, förälder och polis. Istället för att utöka skolans personalstyrka för att kunna bemöta de behov som uppkommit tenderar politiker att hellre utöka antalet arbetsuppgifter för de redan anställda. I Linköpings kommun iscensätts detta genom så kallade effektiviseringskrav som i praktiken blir till nedskärningar. Situationen blir givetvis ohållbar. Många faller mellan stolarna när lärare och annan skolpersonal på golvet tvingas ägna sig åt mer och annat arbete än de ska för att täcka upp för att det saknas personal och resurser.
Östgötapartiet är därför öppna för att utöka skolpersonalen med den kompetens som nuvarande situation kräver, detta i syfte att avlasta lärarna så de kan fokusera på sina primära arbetsuppgifter. Utöver fler lärare så krävs även andra typer av personal i skolan som kan komplettera och avlasta den redan existerande personalstyrkan, liksom riktade resurser där så behövs. Östgötapartiet ser positivt på kommunens koncept med heltidsmentorer men vill också se fler skolpsykologer, kuratorer, elevassistenter och fritidsledare som kan gå in och komplettera de sociala behov som uppstår till en följd av disharmonin i det omkringliggande samhället. Våra utökade satsningar på skolområdet möjliggörs genom besparingar på andra områden som till exempel nej till skrytbyggen och orimliga politikerlöner.
Kommunen ska ta krafttag för trygghet och studiero
Det finns stora problem med ordningen i svensk skola och många elever upplever dagliga oroligheter under sin skolgång. Utöver allmän brist på studiero så pågår våldsamheter, mobbning, sexuella övergrepp, kränkningar och skadegörelse. Liksom i samhället i stort är det på skolor ofta ett fåtal elever som förpestar skolmiljön för övriga elever.
Trots att det borde vara en självklarhet så bemöts elever som ägnar sig åt dessa saker sällan med kännbara konsekvenser. Det finns ofta en rädsla hos lärare och upp i skolhierarkin för att ta itu med dessa problem på djupet. För den enskilde läraren kan försök att upprätthålla skolans ordningsregler innebära allt från sämre löneutveckling till att bli av med jobbet. Hos rektorer finns en liknande rädsla för att behöva ta ansvar då det kan medföra reprimander från skolchefer och anmälningar till skolinspektionen.
Bakom detta problem står att det ofta saknas ett helhetsgrepp om kommunens skolor när det gäller ordningsfrågor. Dessutom riskera ofta kommunstyren hellre anmärkningar från skolinspektionen för att det saknas ordning än för att man tagit sitt ansvar som huvudmän att ta sig an problemet.
Östgötapartiet kommer driva att kommunstyret bistår kommunens alla skolor med juridiskt och praktiskt stöd att hantera de ordningsproblem som blivit ett omfattande inslag i svensk skola. Lärare och elever ska delges trygghet i att specifika ordningsregler inte bara gäller utan också är knutna till konkreta konsekvenser som hela den kommunala skolstrukturen står bakom, från Barn och ungdomsnämnden till arbetslaget.
Det kommer oundvikligen finnas elever som trots ett väl uppbyggt system av åtgärder fortsätter att ägna sig åt antisocialt beteende på ett sätt som överskrider skolenheternas kapacitet att kunna nå fram till dessa elever. För dessa elever vill Östgötapartiet införa rutiner kring införandet av särskilda undervisningsgrupper på drabbade skolor. Det handlar om ett ambulerande elevhälsoteam med specialiserade psykologer, specialpedagoger och speciallärare som kan bistå med den vägledning som annars allt för ofta uteblir i den ordinarie skolstrukturen. Vi vill också bredda den nuvarande resursskolan så att också elever på gymnasiet innefattas.
Genom dessa åtgärder kan elever med beteendeproblematik delges en ärlig chans att klara skolan samtidigt som de hindras från att förstöra skolgången för sig själva och för andra elever. Dessa åtgärder skulle också avlasta skolpersonalen. Östgötapartiet vill se till skolans och kommunens bästa och är beredda att göra vad som krävs för att höja skolkvaliteten. Alla ska kunna lita på att ordningsstörningar inte tolereras i någon av Linköpings kommuns skolor.
Kommunen ska ta krafttag mot skolk och fusk
I svensk skola finns det problem med att en skev skolkultur kombineras med brist på struktur och resurser. Det saknas fungerande rutiner och strukturer i skolan. Inte bara det, skoladministration och myndigheter gör dessutom motstånd mot att få sådant på plats om det riskerar att göra någon upprörd eller om det upplevs strida mot deras fria fantasier om hur skolan borde fungera. Resultatet av denna situation visar sig inte bara i bristande studiero och trygghet utan också i att mängden fusk och ogiltig frånvaro eskalerar och normaliseras i svensk skola.
Hög frånvaro är en stor orsak till att många elever inte klarar sina studier. Även en relativt sett liten frånvaro kan resultera i att eleven underpresterar och får sämre resultat än vad denne egentligen har kapacitet till att få. Det är ofta de elever som har mest behov av att vara på plats i skolan som också står för den höga frånvaron. Resultatet blir att utanförskap befästs över generationerna vilket kommunmedborgarna sedan får betala för.
Fusk är i sin tur ett hot mot det svenska samhället som helhet. Elever som fuskar tar inte bara tid och resurser som annars hade kunnat gå till de som gör rätt för sig. De tar sig också vidare i samhället utan att ha de kunskaper som behövs för att kunna göra rätt för sig.
Det saknas ofta effektiva och brett fokuserade verktyg för att aktivt kunna motverka detta varför det ofta blir till ett sisyfosarbete för lärare och mentorer. Östgötapartiet vill därför att kommunen också inkluderar fusk och skolk i sitt arbete med att bistå kommunens alla skolor med juridiskt och praktiskt stöd. Om vi ska kunna säkra en god skolkvalitet i Linköpings kommun så kan vi inte låta skolkandet och fuskandet fortgå.
Minska onödiga kostnader för skolpolitiker och mellanchefer
Karriärtrappan i svensk skola är i grunden ur funktion. Många som hamnar högre upp i hierarkin saknar såväl förankring i skolans verklighet som intresse för denna. Den stora merparten av det praktiska arbetet sker därför på golvet där lärare, elevhälsoteam, bibliotekarier och administrativ personal självständigt löser skolans löpande arbetsuppgifter fjärran från chefernas ändlösa möten. Samma princip bör därför gälla för skolchefer som för kommunchefer; lön efter prestation. På så vis kan mer resurser komma skolverksamheten till del.
Den ständigt växande mängden skolpolitiker och mellanchefer tar mycket skattepengar i anspråk. Östgötapartiet vill att skolan ska vara både högkvalitativ och effektiv. För att uppnå det krävs det mindre av resurser till onödigt låtsasarbete och mer av resurser till kärnverksamheten på golvet.
Politikernas uppdrag är understödja skolpersonalen och skapa de förutsättningar som krävs för att skolpersonalen ska kunna förverkliga de uppställda målen. I nuläget är det uppenbart att det mesta av arbetet för att nå målen lämnas till de enskilda skolorna att lösa – alltså gör alla dessa politiker inte sitt jobb.
Vi vill skära i skolbyråkratin och minska antalet mellanchefer och skolpolitiker. Lönenivåerna på dessa positioner bör liksom direktörslönerna göras mer realistiska i relation till det faktiska arbetet som utförs. Genom att minska på kostnaderna för onödig skoladministration kan skolans personal som faktiskt är de som utför jobbet få mer resurser till att göra just detta.
Alla elever ska kunna erbjudas frukost i skolan
Östgötapartiet är öppna för att skolorna ska bjuda på frukost till eleverna. Tyvärr har klassklyftorna i samhället ökat och det är inte alla barn som får frukost hemma. Det beaktas sällan att elevers förmåga att klara av skoldagar där koncentrationskrävande lektioner avlöser varandra är avhängigt av att de fått i sig tillräckligt med energi. Att bjuda på frukost behöver inte kosta särskilt mycket, men det kan bidra en hel del till att stärka elevens förmåga att fokusera på sina studier och därmed stärka deras skolresultat. I sådana fall är det välspenderade skattemedel.