Hoppa till innehåll
Hem » Skola och utbildning

Skola och utbildning

Östgötapartiet strävar efter att skapa en likvärdig och högkvalitativ verksamhet på samtliga skolor i Norrköpings kommun. Norrköpingsbor ska ha rätten att fritt få välja skola men vi strävar mot en situation där de inte ska behöva känna ett behov av att göra det då samtliga skolor ska ha högsta tänkbara kvalitet.

Att detta ska behöva vara en skolpolitisk vision säger en del om hur illa ställt det blivit med svensk skola. Detta var nämligen mer eller mindre en självklarhet i vårt land för 30 år sedan.

Idag är det långt ifrån en självklarhet och det är inte heller något som går att uppnå inom loppet av en mandatperiod – något vi vill vara väldigt tydliga med att poängtera!

Det svenska skolsystemet har blivit så fragmenterat och hoptrasslat att snabba och lätta lösningar omöjliggjorts. 

Östgötapartiet är ett kommunalt och regionalt parti. Vi har att navigera i den situation som råder och operera med de verktyg vi har att tillgå på dessa administrativa nivåer. Vi har alltså inte någon representation på riksdagsnivån, något man bör tänka på när man läser detta program.

Vår skolpolitik i punktform:

  • Högstadieskola i Smedby
  • Nej till islamistisk skolverksamhet i Norrköpings kommun 
  • Skärpta kvalitetskrav på såväl privata som kommunala skolor
  • Skolpengen ska följa med eleven
  • Politisk attitydförändring gentemot våra skolor: Låt skolprofessionen göra sitt jobb!
  • Mer, inte mindre, resurser och personal till den kommunala skolan
  • Kommunen ska ta krafttag för trygghet och studiero
  • Kommunen ska ta krafttag mot skolk och fusk
  • Särskilda skolformer för de elever som inte klarar av att sköta sig
  • Minska onödiga kostnader för skolpolitiker och mellanchefer
  • Alla elever ska kunna erbjudas frukost i skolan

Högstadieskola i Smedby

Östgötapartiet vill satsa på en kommunal högstadieskola i Smedby. Det behövs en lokal högstadieskola av hög standard för invånarna i Smedby, Brånnestad och Rambodal. I över ett decennium har föräldrar kämpat för att få en högstadieskola i Smedby men frågan har gång på gång skjutits ner av de etablerade partierna.

Kommunen har samtidigt byggt två nya skolor för barn i låg- och mellanstadiet i området, satsningar som enligt vår mening måste följas av ytterligare satsningar på ett högstadium. Smedby och närliggande områden kommer att växa under de kommande åren, därför är det viktigt att arbetet sätts igång så snart som möjligt!

Östgötapartiet vill att högstadieskolan placeras så att förturen för boende i Smedby, Brånnestad och Rambodal maximeras utifrån reglerna i 10 kap. 30 § 1 st. skollagen (närhetsprincipen). Vi vill också göra noggranna kartläggningar kring elevunderlaget i lokalområdet och utifrån det sätta ett maxtak på antal elever som får gå på skolan, något som naturligtvis kan justeras upp eller ner beroende på hur befolkningsstatistiken utvecklas över tid. På så vis kan vi säkerställa att skolan behåller sin lokala förankring, att det blir en skola både till och för boende i Smedby, Brånnestad och Rambodal.

Den nya skolan ska vara fullt utrustad för att kunna genomföra all undervisning och den ska naturligtvis vara ett självklart val inför högstadiet. Skolan ska även ha ett eget tillagningskök – eleverna ska få näringsriktig mat som tillagas av professionella, inte kall och omtumlad sådan som skickas från en avlägsen kostenhet.

För ca 200 miljoner kronor kan skolan bli verklighet, detta utifrån jämförelser av tidigare upphandlingar av jämförbara skolor. Prislappen kan ställas mot det groteskt dyra skrytbygget ”den svävande centralstationen” som de övriga partierna enhälligt röstat för och som beräknas kosta skattebetalarna över 4 000 miljoner kronor. Till mindre av en tjugondel av kostnaden för den svävande centralstationen kan en ny högstadieskola i Smedby förverkligas.

Nej till islamistisk skolverksamhet i Norrköpings kommun – Ja till mer av kommunal skola

En framgångsrik skola kan inte ha en agenda som går emot skolväsendets syfte. Trots detta har rikspolitikerna utformat skolpolitiken så att islamistiska friskolor i praktiken ostört kan indoktrinera elever till att ta avstånd från det svenska samhället och dess grundläggande demokratiska värderingar. Med föräldrars välsignelse får barn och unga som redan befinner sig i utanförskap lära sig att undvika umgänge med ickemuslimer, och i synnerhet etniska svenskar, för att inte “försvenskas”.

Genom kommunpolitiska drömmerier har denna typ av samhällsdestruktiva skolverksamhet tillåtits att inte bara fortsätta bedrivas, utan också att expandera på medborgarnas bekostnad.

Norrköpings kommun hade för inte så längesedan en sådan aktör i Hageby där barn könssegregerades och fick indoktrinerande undervisning i islam. Det har även rapporterats om hur skolan hörsammat föräldrars krav på att barn av olika kön inte ska mötas eller hur pojkar vägrat ta kvinnor i hand. Skolan fick verka i flera år och uppbar tiotals miljoner kronor innan Skolinspektionen för några år sedan beslutade att stänga ner skolan.

Först när Skolinspektionen beslutade att stänga ner Kunskapsljuset fick kommunförvaltningen tummen ur röven och släckte huvudmannens förskoleverksamhet i kommunen. Hade inte Skolinspektionen beslutat om en nedläggning hade den kommunala politikereliten än idag tittat på och låtit huvudmannen bygga en allt större barriär mellan barnen deras möjligheter att införlivas i det svenska samhället.

Det är ironiskt att kommunens politiker har mage att tala om integration och barns rättigheter samtidigt som de låter islamister cementera utanförskapet för särskilt utsatta barn i kommunen. Även dessa barn ska tillhöra vår samhälleliga och sociala gemenskap, inte det utanförskap och splittring som islamistiska aktörer strävar efter.

Vi är kritiskt inställda till religiösa friskolor överlag, men så länge de uppfyller de grundläggande kriterier vi som kommun ställer upp för verksamheten ser vi ingen anledning att ingripa mot dem. Här har det dock skett rejäla övertramp såväl mot den skolstandard vi vill ha i Norrköpings kommun som mot idén om att skolan ska fostra solidariska medborgare med demokratiska värderingar. Vi finner inga argument för att låta denna typ av skolor få fortsätta bedriva verksamhet i Norrköping och kommer med alla till buds stående medel se till att stänga ner och bannlysa denna typ av skolverksamhet från vår kommun.

Skärpta kvalitetskrav på såväl privata som kommunala skolor

Östgötapartiet är inte enbart kritiskt inställda till privat skolverksamhet. Vi är minst lika kritiska gentemot vår kommunala verksamhet. Om den kommunala skolan hade fungerat som den skulle i Sverige hade inte de privata alternativen kunnat blomstra i den utsträckning de gjort. Det finns därför anledning att inta ett kritiskt perspektiv gentemot såväl kommunala som privata skolor.

Vi ansluter oss således varken till vänstern eller högern på området, vi anser att båda sidor i debatten präglas alldeles för mycket av ideologisk dogmatism.

Vänstern vill stänga privata skolor utan tillräcklig hänsyn till konsekvenserna. Även om intentionen kan låta bra i teorin – att ha en likvärdig, offentligt styrd skola – så måste de politiska reformförslagens implementering fungera i praktiken också. Något blir inte bra bara för att en politiker bestämmer det eller att en lag ändras. Kommunen har ännu inte tillräcklig kapacitet att kunna ta över samtliga elever från de privata skolverksamheterna, såvida det inte sker successivt och metodiskt under en längre period.

Utöver ordentlig konsekvensanalys saknas även en tillräcklig förståelse för varför föräldrar och elever väljer privata alternativ. Det handlar om oro att kommunala skolverksamheter inte ska kunna ge eleverna en bra skolgång. Om man har för avsikt att stänga privata skolverksamheter så måste man också säkerställa att den kommunala skolan levererar det den ska.

Högerns friskoleförespråkare tycker tvärtom, men är minst lika rabiata i att hålla fast vid sina ideologiska dogmer. Enligt dessa blir skolan nästan automatiskt bättre bara det finns fler alternativ. Deras ansvarslösa ”låt-gå-inställning” gentemot skolan är en av de främsta anledningarna till att diverse avarter kunnat nästla sig in i svenska skolsystemet och sabotera och parasitera om vartannat.

Idén om konkurrensens kvalitetshöjande effekt behöver inte vara fel ute, men då måste skolorna också faktiskt kunna konkurrera på ett sätt som tvingar verksamheterna att vässa sig.

Så är inte fallet idag. De privata alternativen har länge haft en orättvis fördel när det gäller sätten man kunnat marknadsföra sina verksamheter på. Kommunala skolor har inte fått adekvata resurser eller förutsättningar för att kunna bedriva en fullständig marknadsföring. Vi kommer förbättra de kommunala skolornas möjligheter att marknadsföra sig.  

Trots friskoleföretags mycket proffsiga reklamkampanjer där guld och gröna skogar utlovats så har alldeles för många av Sveriges elever fått erfara en annan verklighet när de väl börjat sin skolgång. Utöver en eventuell laptop har de även fått uppleva alldeles för många lärarlösa lektioner eller att skolan rent av lagt ner.

PR-kampanjerna som genomförs inför elevernas skolval bör därför säkerställas med kompletterande information från kommunen till samtliga hushåll som berörs av skolvalen. Denna kommunala samhällsinformation ska detaljrikt redogöra för skolornas respektive lärartäthet, budget, tillgång till lokaler och dylikt. Det är viktigt att varje medborgare kan göra ett välinformerat val och inte tvingas välja utifrån vilka som varit skickligast på att marknadsföra sig. Konkurrensen blir mer rättvis och renodlad om medborgare kan fatta välgrundade beslut.

I enlighet med detta kan det också behövas striktare krav på att även de privata skolorna ställer upp med en adekvat redovisning av hur man spenderar medborgarnas skattemedel, något som knappast borde vara för mycket begärt från aktörer som bedriver en seriös skolverksamhet.

Vi vill skärpa kraven för att kunna öppna eller bedriva en skola i kommunen. Vi kommer ställa krav på att skolan har ordentlig matsal, gympasal, tillräckligt antal behöriga lärare och eventuellt andra former av kompletterande elevpersonal som kan behövas för att bedriva en seriös och likvärdig utbildningsverksamhet.

Även kommunens skolor ska avkrävas åtgärder för att skärpa sin kvalitet. Vi kommer dra ner på projekt som inte är direkt relaterade till kärnverksamheten, exempelvis den typ av extrauppgifter som ideologiproducenter inom kommunal förvaltning gillar att ålägga skolpersonal. Det kan röra sig om att skolpersonal tvingas mäta irrelevant information eller annat dravel som fråntar lärarprofessionen nödvändig planeringstid eller en stunds avkoppling.

Vi vill hålla skolan fri från annat än konkret skolverksamhet. Vi kommer även genomföra nedskärningar inom skolans administration och chefsskikt, där de främsta åtgärderna kommer riktas mot chefs- och politikertopparna inom den kommunala skolförvaltningen. Mer om detta längre ner i programmet.

Medarbetares åsikter på golvet måste hörsammas i högre grad och den kommunala skolverksamheten måste vara konkurrenskraftig när det kommer till att locka till sig de bästa lärarna. Kommunens skolor måste få mer resurser så att lärarnas och elevernas arbetsvillkor kan förbättras.

Genom Östgötapartiets skolpolitik kommer vi, lugnt och metodiskt, genom naturligt urval och medborgares välinformerade beslut kunna renodla skolverksamheten i kommunen, där de sämre skolorna successivt försvinner till förmån för de bättre.

Skolpengen ska följa med eleven och utgå från de behov som finns

I dagens skolsystem motsvarar varje elev en viss summa skattemedel, så kallad skolpeng. Skolpengen bestäms av kommunen och kommer i formen av ett grundbelopp men kan även kompletteras av strukturersättning och i vissa fall tilläggsbelopp vid extraordinära insatser. Skolpengen fördelas till den skolverksamhet som eleven är inskriven vid.

Östgötapartiet vill säkerställa att ersättningssystemet fungerar, att avsatta resurser alltid följer eleven även om eleven ifråga skulle byta skola. Inga pengar ska slussas vidare till någon aktör som inte längre är berättigad till en elevs skolpeng. Om felaktiga utbetalningar görs ska dessa återkrävas omedelbart så att pengen hamnar på rätt ställe igen.

Detta kommer kräva en justering av kommunens resursfördelningsmodell. Om en kommun försöker tillföra en kommunal skola resurser i form av ökad skolpeng så måste de öka skolpengen också för friskolor som saknar motsvarande behov. För att undvika detta kommer Östgötapartiet arbeta med hyror samt tilläggs- och schablonersättningar för att bättre styra resursfördelningen.

Eftersom vinstdrivande friskolor visat tendenser att inte vilja ta emot elever som har inlärningssvårigheter – förutsatt att de inte medför en extra inkomst till skolan – så kommer vår justering av resursfördelningen att främst komma de kommunala skolorna till del, då de inte nekar elever med särskilda behov. De friskolor som tagit emot elever med särskilda behov kommer dock givetvis också få ta del av extra resurser som riktar sig till elever med särskilda behov.

Attitydförändring gentemot våra skolor – låt professionen göra sitt jobb!

Skolan ska inte vara en experimentverkstad för klåfingriga politiker, den ska styras av sin profession. Politikernas primära roll ska, enligt Östgötapartiet, vara att stötta skolpersonalen snarare än att lägga sig i verksamheten på sätt som krånglar till det dagliga arbetet.

Det innebär att lärare ska känna att de har politikers förtroende och stöd när man ingriper mot stökiga elever eller på annat sätt jobbar med att upprätta ordning i skolan. Till följd av svagt politiskt ledarskap är realiteten snarare det motsatta idag – många lärare känner att de saknar stöd för att ingripa i situationer där det krävs. På både kort och lång sikt innebär det en försämrad arbetsmiljö för både lärare och elever.

Här vill vi se en förändring, där vi tillsammans med personalen identifieras vilken sorts problem vi har att lösa varmed vi som politiker förser personalen med de ekonomiska och/eller juridiska förutsättningar som behövs, inom ramen för det kommunala mandatet.

Extra personal till skolan!

Många av skolans problem beror inte enbart på skolpolitikens utformning. Skolan påverkas av det samhälle den är en del av.

När sociala problem i samhället ökar tycks det finnas en indirekt förväntan från makthavare att lärare ska vara kapabla att, utöver sitt läraryrke, exempelvis också agera socialtjänst, psykolog, förälder och polis. Istället för att utöka skolans personalstyrka för att kunna bemöta de behov som uppkommit tenderar politiker att hellre utöka antalet arbetsuppgifter för de redan anställda. Situationen blir givetvis ohållbar.

Det ökade trycket på lärarna vittnar om att det inte bara krävs fler lärare, det krävs även andra typer av personal i skolan som kan komplettera och avlasta den redan existerande personalstyrkan. Det kan röra sig om fler kuratorer, elevassistenter eller fritidsledare som kan gå in och komplettera de samhälleliga sociala behov som skolan inte är isolerad ifrån.

Örebropartiet vill också avlasta skolpersonalen genom att stärka de delar av kommunen och regionen som ska handha de problem som skolan i dagsläget tvingas hantera, exempelvis förstärka socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin, där dagens politiker istället ägnar sig åt nedskärningar.

Vissa elever kanske inte har närvarande föräldrar på hemmaplan och därför svårare att klara sin utbildning jämfört med elever vars föräldrar varje dag sitter och hjälper sina barn med läxorna. Skolan måste vara kapabel att kunna möta varje individ med en fungerande strategi för dennes utbildning.

Tidigare i Sverige har det funnits en högre grad av homogenitet i synen på barnuppfostran, det finns inte längre i samma utsträckning. Barn uppfostras efter vitt skilda mönster och normer. Den splittrade synen på barnuppfostran ställer nya och högre krav på skolan. Här måste skolan dels kunna vara en samlade punkt och förse varje individ med det som han eller hon inte får med sig hemifrån. Skolan måste också ha pedagogisk beredskap för att kunna möta elever med rätt sorts metod, anpassad efter elevens förutsättningar. Det behöver även komma till skolenheter anpassade för barn med särskilda svårigheter, utrustad med handplockad personal som ger sig in med både den attityd och kunskap som krävs för uppdraget.

Kort och gott: Skolan måste få mer pengar. Det går inte att komma runt.

Vi behöver anställa fler lärare och fler personal överlag. Vidare behöver vi ligga i topp när det gäller löner för vår personal i syfte att rekrytera och bibehålla de bästa, snarare än att hantera personalen som slit och släng-varor så som nuvarande styre gör.

Avlasta den kommunala skolans elever och personal – Ja till särskilda skolenheter för elever som behöver det

Många elever med särskilda svårigheter tvingas gå igenom en dysfunktionell skoltid där både inlärning och kamratrelationer blir lidande. Dessa elever har många gånger bränt sina broar till klasskompisarna och avskyr skoltiden mer än något annat. Lärare blir samtidigt tvungna att finna sig i en ohållbar arbetssituation och förväntas allt för ofta hantera dessa elevers svårigheter utan tillräcklig personalförstärkning. En del lärare söker desperat stöd hos skolans elevhälsa men möts allt för ofta av en grupp ”coacher” och ”förstå-sig-på:are”, varmed de lämnar mötet med fler meningslösa ”åtgärder” som läraren dessutom själv förväntas genomföra.

Dessa elever behöver särskilda, separata, skolenheter med personal som är handplockade och som kommer in i verksamheten med rätt kompetens, förståelse och attityd gentemot uppdraget. Behovet av särskilda skolenheter har funnits länge. De andra partierna har under lång tid varit bakbundna av sina respektive ideologiska dogmer och därför inte vågat föreslå denna åtgärd då det bryter mot deras trossatser.

Att elever har olika förutsättningar är ingen nyhet. Vissa elever klarar sig bättre i skolan, andra klarar sig sämre. Vissa elever är stökiga, så till den graden att det till och med förstör för andra elever. Vissa elever utgör helt enkelt ett problem för både sig själva och för andra elever i vanlig skola. Detta måste man kunna erkänna om man ska klara av att lösa problemet.

Många elever har farit illa och de elever som inte kunnat sköta sig har blivit utan adekvata åtgärder och hjälp.

Östgötapartiet ser till skolans och kommunens bästa och är beredda att göra vad som krävs för att höja skolkvaliteten genom att stärka varje elev.

De särskilda skolenheter som kommunen planerar inrätta 2024/2025 är kraftigt begränsade avseende kapacitet, d.v.s. antal elevplatser. Samtidigt haglar besparingskraven över skolan i Norrköping vilket riskerar göra de särskilda skolenheterna ett enkelt byte för politikernas kortsiktiga tänkande. Östgötapartiet vill säkerställa finansieringen för särskilda skolenheter och utöka platserna utan att överskrida en nivå där professionen bedömer att kvaliteten på verksamheten påverkas negativt. Vi är i sådana fall öppna för att successivt satsa på fler enheter.

Särskilda skolenheter skulle stärka tryggheten och resultaten för såväl de elever som blir placerade där men också för de elever som tidigare upplevde otrygghet eller på annat sätt blev störda i sin skolgång. Åtgärden skulle dessutom avlasta skolpersonalen då man istället har särskilda insatser som då kan fokusera på de elever som kräver lite extra.

Alla elever ska kunna erbjudas frukost i skolan

Östgötapartiet är öppna för att skolorna ska bjuda på frukost till eleverna. Tyvärr har klassklyftorna i samhället ökat och det är inte alla barn som får frukost hemma. Det beaktas sällan att elevers förmåga att klara av skoldagar där koncentrationskrävande lektioner avlöser varandra är avhängigt av att de fått i sig tillräckligt med energi. Att bjuda på frukost behöver inte kosta särskilt mycket, men det kan bidra en hel del till att stärka elevens förmåga att fokusera på sina studier och därmed stärka deras skolresultat. I sådana fall är det välspenderade skattemedel.

Säkerställ näringsriktig mat i skolan

För att elever ska orka prestera krävs god och näringsriktig mat i skolan. Östgötapartiet vill avsätta resurser för att säkerställa att skolmåltider uppfyller sitt syfte och att barnen får den kvalitet på maten som krävs. Likaså vill Östgötapartiet prioritera lokalproducerad mat och, i den mån det går, lokala företagare.

Tyvärr är matsvinn ett problem på skolor i Norrköping. Matsvinnet handlar bland annat om att elever tar mer mat än vad de äter, men det handlar också om mat som hinner slängas för att den passerar bäst före-datumet. Vi vill därför undersöka möjligheten till samarbeten med ideella föreningar som kan ha nytta av mat som annars inte hinner förbrukas. Mat i en svensk fattigpensionärs eller hemlös mage gör nytta – det gör den inte i en soptunna.

Kommunen ska ta krafttag för trygghet och studiero

Det finns stora problem med ordningen i svensk skola och många elever upplever dagliga oroligheter under sin skolgång. Utöver allmän brist på studiero så pågår våldsamheter, mobbning, sexuella övergrepp, kränkningar och skadegörelse. Liksom i samhället i stort är det på skolor ofta ett fåtal elever som förpestar skolmiljön för övriga elever.

Trots att det borde vara en självklarhet så bemöts elever som ägnar sig åt dessa saker sällan med kännbara konsekvenser. Det finns ofta en rädsla hos lärare och upp i skolhierarkin för att ta itu med dessa problem på djupet. För den enskilde läraren kan försök att upprätthålla skolans ordningsregler innebära allt från sämre löneutveckling till att bli av med jobbet. Hos rektorer finns en liknande rädsla för att behöva ta ansvar då det kan medföra reprimander från skolchefer och anmälningar till skolinspektionen.

Bakom detta problem står att det ofta saknas ett helhetsgrepp om kommunens skolor när det gäller ordningsfrågor. Dessutom riskera ofta kommunstyren hellre anmärkningar från skolinspektionen för att det saknas ordning än för att man tagit sitt ansvar som huvudmän att ta sig an problemet.

Östgötapartiet kommer driva att kommunstyret bistår kommunens alla skolor med juridiskt och praktiskt stöd att hantera de ordningsproblem som blivit ett omfattande inslag i svensk skola. Lärare och elever ska delges trygghet i att specifika ordningsregler inte bara gäller utan också är knutna till konkreta konsekvenser som hela den kommunala skolstrukturen står bakom, från Utbildningsnämnden till arbetslaget.

Det kommer oundvikligen finnas elever som trots ett väl uppbyggt system av åtgärder fortsätter att ägna sig åt antisocialt beteende på ett sätt som överskrider skolenheternas kapacitet att kunna nå fram till dessa elever. För dessa elever vill Östgötapartiet införa rutiner kring införandet av särskilda undervisningsgrupper på drabbade skolor. Det handlar om ett ambulerande elevhälsoteam med specialiserade psykologer, specialpedagoger och speciallärare som kan bistå med den vägledning som annars allt för ofta uteblir i den ordinarie skolstrukturen. Vi vill också bredda den nuvarande resursskolan så att också elever på gymnasiet innefattas.

Genom dessa åtgärder kan elever med beteendeproblematik delges en ärlig chans att klara skolan samtidigt som de hindras från att förstöra skolgången för sig själva och för andra elever. Dessa åtgärder skulle också avlasta skolpersonalen. Östgötapartiet vill se till skolans och kommunens bästa och är beredda att göra vad som krävs för att höja skolkvaliteten. Alla ska kunna lita på att ordningsstörningar inte tolereras i någon av Norrköpings kommuns skolor.

Kommunen ska ta krafttag mot skolk och fusk

I svensk skola finns det problem med att en skev skolkultur kombineras med brist på struktur och resurser. Det saknas fungerande rutiner och strukturer i skolan. Inte bara det, skoladministration och myndigheter gör dessutom motstånd mot att få sådant på plats om det riskerar att göra någon upprörd eller om det upplevs strida mot deras fria fantasier om hur skolan borde fungera. Resultatet av denna situation visar sig inte bara i bristande studiero och trygghet utan också i att mängden fusk och ogiltig frånvaro eskalerar och normaliseras i svensk skola.

Hög frånvaro är en stor orsak till att många elever inte klarar sina studier. Även en relativt sett liten frånvaro kan resultera i att eleven underpresterar och får sämre resultat än vad denne egentligen har kapacitet till att få. Det är ofta de elever som har mest behov av att vara på plats i skolan som också står för den höga frånvaron. Resultatet blir att utanförskap befästs över generationerna vilket kommunmedborgarna sedan får betala för.

Fusk är i sin tur ett hot mot det svenska samhället som helhet. Elever som fuskar tar inte bara tid och resurser som annars hade kunnat gå till de som gör rätt för sig. De tar sig också vidare i samhället utan att ha de kunskaper som behövs för att kunna göra rätt för sig.

Det saknas ofta effektiva och brett fokuserade verktyg för att aktivt kunna motverka detta varför det ofta blir till ett sisyfosarbete för lärare och mentorer. Östgötapartiet vill därför att kommunen också inkluderar fusk och skolk i sitt arbete med att bistå kommunens alla skolor med juridiskt och praktiskt stöd. Om vi ska kunna säkra en god skolkvalitet i Norrköpings kommun så kan vi inte låta skolkandet och fuskandet fortgå.

Minska onödiga kostnader för skolpolitiker och mellanchefer

Karriärtrappan i svensk skola är i grunden ur funktion. Många som hamnar högre upp i hierarkin saknar såväl förankring i skolans verklighet som intresse för denna. Den stora merparten av det praktiska arbetet sker därför på golvet där lärare, elevhälsoteam, bibliotekarier och administrativ personal självständigt löser skolans löpande arbetsuppgifter fjärran från chefernas ändlösa möten. Samma princip bör därför gälla för skolchefer som för kommunchefer; lön efter prestation. På så vis kan mer resurser komma skolverksamheten till del.

Den ständigt växande mängden skolpolitiker och mellanchefer tar mycket skattepengar i anspråk. Östgötapartiet vill att skolan ska vara både högkvalitativ och effektiv. För att uppnå det krävs det mindre av resurser till onödigt låtsasarbete och mer av resurser till kärnverksamheten på golvet.

Politikernas uppdrag är understödja skolpersonalen och skapa de förutsättningar som krävs för att skolpersonalen ska kunna förverkliga de uppställda målen. I nuläget är det uppenbart att det mesta av arbetet för att nå målen lämnas till de enskilda skolorna att lösa – alltså gör alla dessa politiker inte sitt jobb.

Vi vill skära i skolbyråkratin och minska antalet mellanchefer och skolpolitiker. Lönenivåerna på dessa positioner bör liksom direktörslönerna göras mer realistiska i relation till det faktiska arbetet som utförs. Genom att minska på kostnaderna för onödig skoladministration kan skolans personal som faktiskt är de som utför jobbet få mer resurser till att göra just detta.